Panik i affären
Känslan av att känna sig ensam bland flera hundra
Alla egoetiska människor springer runt som yra höns
Det ändå det tänker på är sitt
Vagnar åt höger och vänster folk kors och tvärs
Gap och skrik, barnfamiljer och irriterade stressade personer
Ingen hänsyn och ingen som helst respekt för andra
.
Min puls går upp och stressen stiger
Jag vill ut, jag vill fly
Kan inte koncentera mig, tänka klart
Det börjar snurrar och allting får mig illamående och yr
Känner mig inklämd, fast och fången
.
Det är ingen som ser, ingen som förstår
Att det är jobbigt, kan inte ens förklara det själv...
.
.
Kräver inte att någon ska fatta hur det känns men åtminstone acceptera det
.
Lite om min ångest och det många frågar!
.
.
.
Min först riktiga panikattack var för 1 och ett halvt år sedan ungefär. Men jag kände av rädsla och ångest långt innan det. Det började komma smygandes när jag var runt 15. Innan det började komma var jag näst intill helt orädd för det mesta. Jag var ute sent på nätterna, åkte buss och gick runt ensam även där jag visste att jag inte borde göra det. (Utomhus var som mitt hem, hemma hos mamma var allt skit). Men så vid ett tillfälle råkade jag lite illa ut och efter det insåg jag att jag borde varit lite försiktigare. I samma veva som detta hade jag precis fått kontakt med pappa (som varit min rädlsa innan jag insåg hur allt egentligen var) och att få se och känna skillnaden mellan att vara hos mamma och pappa blev väldigt stor. Alla mina känslor/rädslor jag haft övergick sakta men säkert till ångest. Först var jag bara lite små rädd då och då när jag var ute sent, sedan började jag bli rädd även på dagtid för vissa människor, för att vara på dåliga platser, för att gå på främmande fester, träffa okända personer osv.. Istället för att berätta för någon och ta tag i det var jag tyst och låtsades som ingenting och det blev hela tiden värre och värre. Till slut blev det så allvarligt att jag var rädd att vara hemma ensam mitt på dagen med låsta dörrar, rädd för att äta, rädd för att svara i telefon, rädd för att sova, åka buss. Var helt enkelt rädd för att leva. Men minst lika rädd för att dö. Gick så långt att pappa fick ta ledigt och helt enkelt tvinga mig till hjälp.
.
.
.
Jag har haft ångestladdade känslor sedan jag var 15 som byggts på hela tiden, men fick riktig svår ångest och bröt ihop när jag var 17. Jag har fortfarande ångest till och från. Men det har blivit mycket bättre och blir bättre hela tiden. Det är mera sällan mellan gångerna jag får panikattcker och jag har lärt mig att hantera det på ett bra sätt.
.
.
Ångest kan vara väldigt olika och beror på olika saker. Så frågan om vilken form av ångest jag har är en väldigt bra fråga. Med ett ord är det panikångest. Vilket innebär att jag i olika situationer blivit rädd, gripits utav panik. Men när,var,hur och framför allt varför har varierat. Har varit rädd för att plösligt dö, få någon konstig sjukdom, bli mördad, rädd för att svara i telefon när det varit okända nummer, åka buss, träffa okända människor, sova, ta tabletter mm. Symtomen jag fått/får vid en panikattack varierar också, hjärtklappning, hög puls, yrsel, illamående, okontrollerbar vredesutbrott, oförklarliga muskelkramper, jag kan börja hyperventilera, skaka, svettas osv
.
.
Tröttheten "dödar"
.
Mina ögonlock är tyngre än bly
Mitt huvud bara snurrar
Bokstäverna flyter samman till en ända stor klump
.
.
Så trött så matt i hela kroppen
Men så rädd för att sova
Kan inte somna
Tittar på bilden ännu en gång och försöker intala mig texten...
.
Överföring!
Finns något inom psykologi som kallas "överförning"
Är inte hundra på att det verkligen heter så men min teraput/psykolog använder alltid det uttrycket i det sammanhang jag nu tänkt att ta upp.
.
.
Överföring är något negativt som är "inlärt", något som en annan människa "gett" dig.
Sedan ligger detta ofta på undermedveten nivå "du tänker inte på det eller är medveten om det" . Det kan påverka dig negativt i ditt nutida liv. Det krävs hjälp för att bli av med detta.
.
Min mamma har gett mig 10tals olika "överföriningar" vissa är bearbetade andra inte.
Hemsk natt! fruktansvärd
.
En utav det värsta nätterna någonsin..
Kan skriva hur mycket som helst om hur jag mått, vad jag känt och varför.
Men finner ingen mening med det för ni som vet hur ångest känns förstår redan
och resten kommer aldrig att göra så länge ni inte upplever det själva.
.
.
Tårarna rinner fortfarande ner för mina kinder
Kudden jag vilar mitt tunga huvud på är alldeles fuktig
Mina andetag är lika tysta som det var hela natten
lika jobbiga och lika tunga...
Min mage knipper och krampen sätter fart
Hjärtat springer vilt och ådorna pulserar mer än någonsin
Kropp är stel, den darrar in i minsta muskel minsta lilla vrå
Såhär illa hoppas jag att jag aldrig mera kommer må
Blir en ond cirkel!
Trött helt totalt utmattad
ingen kraft, ingen egergi
ingen ork, ingen styrka
vill sova, behöver sova
har inte sovit bra på över en vecka nu
.
Är rädd för att sova eftersom jag är rädd att inte kunna somna
Är rädd för att vakna massa gånger
Är rädd för att drömma mardrömmar
Är rädd för att sova för länge när jag väl somnat
.
En ond cirkel har byggts upp
Ett dåligt mönster som är svårt att bryta
.
Min ångest sätts igång och leder till rädsla..
Jag tror att någon är i rummet, känns som någon är utanför
som att någon skall komma in och när som helst döda mig.
Det leder i sin tur till att kroppen reagerar.
Svårt att andas, hjärtklappningar, skakar
tårarna rinner och jag vill bara fly..
.
Allt bara för att jag är trött och har tappat kontrollen..
Nu när jag trött och inte har egergi hur ska jag då kunna anstränga mig och få kraft till att kunna kontrollera mina känslor? Sova?! Men hur ska jag kunna somna när det är det som är min rädsla just nu! får helt enkelt vänta tills min kropp totalt säger emot och slocknar av sig själv
.
Låter kanske lätt att lösa, men om ni hade fått uppleva hur jag känner lovar jag att ni hade förstått mitt problem.
.
Rädsla som uppstår som jag inte visste om!
Jag har länge haft svårt att svara i telefon om jag inte vet vem som ringer. Det uppstår en speciell oro inom mig som gör att jag skiter i att svara. Värst är dolt nummer.
.
Denna oron kommer från första början ifrån att jag är rädd att det ska vara mamma. Även om numret inte är inlagt men inte dolt svarar jag aldrig eftersom jag får för mig att mamma lånat någon annans mobil osv....
.
.
Nu har jag även märkt att jag har svårt att ringa samtal till okända personer. Kan vara gällande vad som helst. Är som att ställa sig att redovisa inför en hel klass eller grupp människor som man känner obehag inför. Känslan blir detsamma.
.
Vad detta beror på vet jag faktiskt inte just nu. Har aldrig haft några som helst problem med detta tidigare.
.
.
Är trött men INGET kaffe för min del!
.
.
God morgon har sovit ganska dåligt inatt så har stor lust att dricka en kopp kaffe eller två för att piggna till men det är inte alls bra för min del därför att...
.
.
Koffein är en av det vanligaste stressframkallande substanserna.
En kopp kaffe innehåller 108 miligram koffein
En kopp te innehåller 90 och coca cola 60 miligram.
En 30 grams chokladbit innehåller 20 miligram.
.
.
När man tar in mer än 250 miligram per dag räknas det som en överdos. (vilket mer än 95% av alla svenskar gör dagligen). Så den siffran kanske är lite minimal. Men för mycket kaffe kan ha följder som: ångest, nervositet, diarrè, oregelbunden hjärtverksamhet och koncentrationssvåriheter. Koffein höjer kolesterolnivån i blodet minskar intaget av järn och drar ur vatten ur kroppen, vilket kan leda till trötthet och muskelkramper.
.
.
Nu till varför jag eller andra med ångest inte bör dricka eller ta in för mycket koffein.
Många mediciner innehåller redan massa koffein och chansen att överdosera och därmed få en hotande och svår panikattck ökar även att uppleva stor nervositet.
.
.
Ett par koppar kaffe för min del kan vara skillnaden mellan en trevlig stund och en hotande ångestattck.
.
.
Därför avstår jag det så gott som det går, Ha en underbar dag alla ska till jobbet nu hörs senare pusshej :*
Rädslan försvinner MEN..
-
Min rädsla försvinner men alla syntomen finns kvar.
-
-
När jag tar den medicinen jag har som man ska ta när man får en ångestattack hjälper inte fullt ut. Den hjälper mot min rädlsa men enbart det. Så själva rädslan jag får går över men alla syntomen finns fortfarande kvar. Så som hjärtklappning, att jag är skakig, hög puls, hyperventelerar, illamående, magknipp, yr osv..
.
Så ska det inte behöva vara, det är dåligt. Då kan jag lika gärna skita i att äta den skiten.
Nattens mörker har fångat mig!
-
När jag blir rädd spelar det ingen roll
Då har jag inte någon kontroll
-
Känner hur blodet rusar igenom min kropp. Mitt hjärta slår i 110Km/h och jag andas tungt. Andas så tugnt att jag måste flåsa. Mitt huvud dunkar och allt bara snurrar. Känner mig illamånde och yr. Min mage kniper och hela jag är alldeles skakig.
-
Vill bara bort. försvinna, explodera, kunna ge upp.. men jag måste kämpa, inget ge upp kämpa emot.
-
-
God natt! gör ett nytt försök återigen
-
Ångesten som ursäkt!
Det är lätt hänt ibland att använda ångesten till sin fördel som en "ursäkt" för att slippa saker i vissa sammanhang. Vilket är oerhört dåligt. Det är en dålig vana att vänja sig vid. Tänk sedan när ångesten är borta och man inte har något att skylla på längre. Då blir det jobbigt.
Våga säga hur du känner och mår, inte överdriva eller dölja.
Jag brukar personligen aldrig skylla på den. Snarare tvärtom, jag är för dålig på att tala om för folk runt omkring mig hur jobbigt det är ibland. Vilket heller inte alltid är så bra.
Tänk om ögon kunde tala, vad allt vore mycket lättare då!
Våga säga hur du känner och mår, inte överdriva eller dölja.
Det är svårt men det är något man får lära sig att hantera.
Medicin!
Har varit hos läkaren idag för att få mera medicin utskriven.
I mitt fall är medicin något jag tar för att dämpa min ångest. För att kunna klara av vardaliga saker. Men det är viktigt för mig att inte förlita mig till tabletterna helt och hållet och bli fast i det. En annan sak som är viktig är att under tiden få hjälp på annat håll genom en psykolog, terapeut eller liknande.
Gör en samma misstag som mig! SÖK HJÄLP I TID
Han dubblade dosen så att det ska hjälpa bättre, hoppas det var tillräckligt.
I mitt fall är medicin något jag tar för att dämpa min ångest. För att kunna klara av vardaliga saker. Men det är viktigt för mig att inte förlita mig till tabletterna helt och hållet och bli fast i det. En annan sak som är viktig är att under tiden få hjälp på annat håll genom en psykolog, terapeut eller liknande.
Gör en samma misstag som mig! SÖK HJÄLP I TID
När jag började må dåligt på riktigt försökte jag förtränga det. Jag sa inget till någon och försökte låtsas som ingenting. Tiden gick och allt började sakta men säkert att bli värre och värre. Till slut gick det så långt att jag inte ens vågade sova hemma i min egna säng utan att jag trodde att någon skulle komma och döda mig. Pappa fick akut ta med mig till läkren och jag blev TVINGAD att börja äta medicin och få hjälp. Så jag rekomenderar folk att ta tag i det innan det blir riktikgt illa.
Ett steg fram två steg tillbaka
Förmågan att övervinna svårigheter i allmänhet tar sin början med ett steg framåt och två steg tillbaka. Misslyckandet är ett ofrånkomligt inslag på vägen till framgång!
På samma sätt som det tog tid att utveckla min ångest och rädsla så kommer det ta tid att övervinna den. Tålamod är ofta inget vi människor har som våra starka sidor. Vi vill att saker och ting ska ske snabbt och gärna på en gång. Vi vill märka skillnad och se resultat på en gång. Men jag har fått lära mig att tålamod krävs och allt tar sin tid.
"VÄNTAN ÄR DEN LÄNGSTA TIDEN"
Ännu en gång är det över!
Ångesten har svalnat för denna gången.
Min puls har börjat gå ner och allt känns genast mycket lugnare. Jag kan andas normalt igen och klumpen i magen är borta. Kontrollen är tillbaka och mina ben har slutat darra. Det är över för denna gången, jag är bra nu. Lutar mig tillbaka och njuter av lättnaden som rusar igenom min kropp.
