.

Mycket bättre träning och en skön känsla.

.

.

.

.

.

Min först riktiga panikattack var för 1 och ett halvt år sedan ungefär. Men jag kände av rädsla och ångest långt innan det. Det började komma smygandes när jag var runt 15. Innan det började komma var jag näst intill helt orädd för det mesta. Jag var ute sent på nätterna, åkte buss och gick runt ensam även där jag visste att jag inte borde göra det. (Utomhus var som mitt hem, hemma hos mamma var allt skit). Men så vid ett tillfälle råkade jag lite illa ut och efter det insåg jag att jag borde varit lite försiktigare. I samma veva som detta hade jag precis fått kontakt med pappa (som varit min rädlsa innan jag insåg hur allt egentligen var) och att få se och känna skillnaden mellan att vara hos mamma och pappa blev väldigt stor. Alla mina känslor/rädslor jag haft övergick sakta men säkert till ångest. Först var jag bara lite små rädd då och då när jag var ute sent, sedan började jag bli rädd även på dagtid för vissa människor, för att vara på dåliga platser, för att gå på främmande fester, träffa okända personer osv.. Istället för att berätta för någon och ta tag i det var jag tyst och låtsades som ingenting och det blev hela tiden värre och värre. Till slut blev det så allvarligt att jag var rädd att vara hemma ensam mitt på dagen med låsta dörrar, rädd för att äta, rädd för att svara i telefon, rädd för att sova, åka buss. Var helt enkelt rädd för att leva. Men minst lika rädd för att dö. Gick så långt att pappa fick ta ledigt och helt enkelt tvinga mig till hjälp.

Jag har haft ångestladdade känslor sedan jag var 15 som byggts på hela tiden, men fick riktig svår ångest och bröt ihop när jag var 17.  Jag har fortfarande ångest till och från. Men det har blivit mycket bättre och blir bättre hela tiden. Det är mera sällan mellan gångerna jag får panikattcker och jag har lärt mig att hantera det på ett bra sätt.

.

.

Ångest kan vara väldigt olika och beror på olika saker. Så frågan om vilken form av ångest jag har är en väldigt bra fråga. Med ett ord är det panikångest. Vilket innebär att jag i olika situationer blivit rädd, gripits utav panik. Men när,var,hur och framför allt varför har varierat. Har varit rädd för att plösligt dö, få någon konstig sjukdom, bli mördad, rädd för att svara i telefon när det varit okända nummer, åka buss, träffa okända människor, sova, ta tabletter mm. Symtomen jag fått/får vid en panikattack varierar också, hjärtklappning, hög puls, yrsel, illamående, okontrollerbar vredesutbrott, oförklarliga muskelkramper, jag kan börja hyperventilera, skaka, svettas osv